Fråga: Jag har en fråga angående vigsel. Jag och min fästman planerar att gifta oss utomlands utan nära och kära för att vi av olika orsaker behöver gifta oss snabbt. Vi har inte råd med ett stort bröllop nu men skulle gärna vilja fira tillsammans med vår familj vid ett senare tillfälle. Vi vill få vigseln välsignad i kyrkan och sen bjuda på middag och fest efteråt.
Hur fungerar detta? Kan man ha brudklänning trots att vi redan lagligt sett är gifta?

Svar: Det låter som en bra idé att gifta sig i enskildhet och ha en efterbröllopsfest senare. Du kan ha den klänning du bar vid vigseln, eller en annan klänning, och du kan mycket väl ha en brudklänning trots att du redan är lagligt vigd.
Exempelvis i Frankrike, Spanien, Italien med flera länder måste man gifta sig hos borgmästaren eller annan myndighet för en juridiskt bindande vigsel, och därefter har man en kyrklig välsignelse och fest. Oftast görs dessa två olika ceremonier samma dag eller dagarna efter varandra, men det går förstås att vänta den tid man behöver ha mellan vigsel och välsignelse.

Så tala med en präst på den ort där ni vill ha en kyrklig välsignelse, och ordna med festen osv som ni vill ha den. Vill du ha traditionell brudklänning föreslår jag att du avstår från slöja och diadem/krona/hårprydnad av den tydligaste brudsorten.

Magdalena Ribbing

Fråga: Vid ett besök i Stockholm nyligen var jag och tittade på Kungliga Slottet och jag besökte även Slottskyrkan. Vid tillfället var det varmt och soligt och jag hade matchat min sommarklänning med en fin hatt som jag, till min förtjusning, hittat på sommarrean på NK:s Hattbar ett par dagar tidigare.

När jag stigit in i kyrkan kom dock kyrkvärden fram till mig och bad mig ta av hatten. Jag har bott i England i många år och där är det vanligt med hatt på kvinnor i kyrkan och jag trodde att det var accepterat även i Sverige. Jag gjorde naturligtvis som jag blev ombedd och tog av mig hatten, men jag blev lite förvånad och även generad över tillrättavisningen och undrar lite oroligt om jag har gjort fel i alla år då jag burit hatt i kyrkan?

Svar: Intressant missförstånd! Kyrkvärden var antagligen tillsagd att uppmana besökarna att ta av hatten i kyrkan, men visste inte att detta enbart gäller män, som ska vara barhuvade i kyrkan. Kvinnor ska snarare ha hatt än vara barhuvade i kyrkor. Förr hade kvinnor alltid något på huvudet i kyrkan och fortfarande är det mycket vanligt för att inte säga viktigt att kvinnor har en huvudbonad av något slag i i kyrkor såsom i Storbritannien och i katolska länder.

Du har sannerligen inte gjort fel, men kyrkvärden behöver informeras om rådande normer. Jag kan tänka mig en enda orsak till att en kvinna ska ta av hatten i en kyrka, och det är att den är så enormt stor så att den skymmer möjligheten för andra besökare att se det som finns att beskåda, eller är så kreerad att den kan skada något i kyrkorummet.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag har förstått att Magdalena inte gillar shorts men jag undrar varför och vad som är tillåtet att ha på sig när det är varmt ute? Varför måste man ha jeans om det är 25 grader varmt?

Svar: Shortsfrågan kommer varje sommar och mina svar missförstås ständigt. Så här anser jag: varje människa har rätt att klä sig efter egen smak, det är inte fråga om tillåten klädsel, utan om lämplig. Men man ska veta och förstå att ens bara hud inte alltid är vad andra önskar ha tätt inpå sig. Jag ogillar inte alls shorts men anser att de ska bäras där de passar. Och förstås ha den längd som lämpar sig för tillfället.

Sommar, ofta varmt, shorts verkar svalare än längre byxor. Nu talar vi om klädsel i städer eller platser där man möter obekanta människor, på gatan, i butiken, på museet, i kaféet, på bussen, tåget, flyget. Vad man har på sig av särskilt små kläder på badstranden, i trädgården, skogen eller liknande är en helt annan sak. Jeans är inte något bra alternativ om man inte vill ha sådana, de är vanligen av rejält tyg, sitter åt, är inte svala och kan därför vara tråkiga att ha på sig i sommarhetta. Men det finns, tro mig, annat än jeans, tunna lite vidare bomullsbyxor exempelvis. Ta lärdom av människor som bor i länder där det är varmt året om, de har aldrig åtsittande småbyxor, inte heller urringade  linnen, utan väljer traditionellt enligt tusenårig erfarenhet kläder som är svala: tunna, vida långa byxor, tunna vida långärmade överdelar i bomull eller linne.

Shorts i stan är helt okej enligt min uppfattning om de når till, eller nästan till, knäna. Men olämpliga i stadsmiljöer är de mycket korta små shortsen som lämnar hela benen nakna och svettiga eftersom det ju är varmt. Och det som är fel är att andra människor utan att ha bett om det måste skavas mot någons nakna och förmodligen svettiga eller sololjiga hud. Denna hud med eller utan pålagor har också närkontakt med kaféstolen, bussätet, grönsaksdisken med mera. Min bestämda uppfattning är att närhet till någon annans bara hud ska vara frivillig och önskad från båda parter, såvitt det är möjligt.

Faktiskt undrar jag om de många minibyx(småshorts)företrädarna som är arga på mig för min uppfattning om rätt shortslängd vill att alla ska vara lika förtjusta som de själva över deras nakna ben. De entusiastiska minibyxbärarna kanske vill ha omgivningens uppskattning för slitet på gymmet och i solen som har givit dem deras muskelfina solbrända extremiteter?

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag undrar om det finns någon etikettregel som säger att det inte skulle höra till god ton att komma in barfota samt klädd i shorts till någon man aldrig besökt förut. Bakgrunden till min undran är att jag och min syster för första gången besökte en av våra kusiner i hennes och familjens hem. Det var en varm kväll och jag tyckte det hade varit praktiskt och bekvämt att fara dit barfota och iklädd shorts.

Min syster påstod å det bestämdaste att man inte bör komma klädd i den munderingen (för bohemiskt, antar jag?) till någon man besöker första gången, så för min del blev det denna gång en något annan klädselvariant. Vad säger Magdalena i denna fråga?

Svar: Förståndig syster! Det hon klargjorde gäller inte enbart vid första besöket hos någon, utan är allmänt hyfs till dess att den man besöker tydligt säger att motsatsen är okej.

Man går inte in barfota in till någon som inte direkt har uppmanat till det, och man har inte obs! påtagligt korta shorts i andras hem. Shorts som går till knäna är okej, men inte de små underbyxkorta som syns överallt numera. Sådana är badstrands- eller gräsmatteklädsel.

Bohemisk klädsel är inte problemet, snarare handlar det om hygien och estetik. Någon annans kanske svettiga fötter och lår har sin begränsade charm, åtminstone till dess att önskad närhet till nämnda företeelser blir uppenbar.

Magdalena Ribbing

Fråga: Är det okej att bröllopsgäster har frack på sig då klädkoden är kavaj?

Svar: Nej! Absolut inte! Inbjudaren har angivit en klädkod och den ska såvitt möjligt följas av gästerna – allt annat är ohövligt och fel.

Kavaj som klädkod innebär att män har en kostym och kvinnor en några steg finare-än vardagsklänning eller festfin kjol+överdel. Frack – högtidsdräkt – är en helt annan klädkod, på en avsevärt högre nivå. Att klä sig finare än påbjudet är inte det minsta artigt, det är en grav missuppfattning.

Avsikten med klädkod är att skapa en gemenskap på bjudningen. Avviker gästerna medvetet från denna klädkod sätter de sig över vad inbjudaren vill och vad övriga gäster har anpassat sig till. Det är självupptaget, dumt och ouppfostrat.

Magdalena Ribbing

Fråga: När jag började använda smoking (för rätt många år sedan nu) använde man en plisserad skjorta med snygga skjortknappar i guld/silver eller små pärlor.
Skjortan var då sydd med vanlig krage. Någon gång på 90-talet, tror jag, började det användas likaledes plisserade skjortor men nu med dubbelvikt krage.
Jag tyckte att det såg snyggt ut men har på sista tiden börjat undra vilket som är det mest korrekta. Om man tittar på festligheter från den anglosaxiska världen förkommer den sortens skjorta så gott som aldrig och även här i Sverige verkar den vara på väg bort.
Vilket är det korrekta?

Nästa fråga: När jag knyter frackflugan placerar jag den färdiga skapelsen vilande på skjortans dubbelvikta ”vingar” men jag har sett en hel del fall där flugan har placerats under ”vingarna” .
Jag tycker att det ser tokigt ut men det kan ju hända att förändringens vindar har blåst förbi mig.
Vilket är det korrekta?

Svar: Eftersom smokingrocken ursprungligen användes som rökpausersättning för frackrocken  utanför damsällskapet (för att skona de bräckliga kvinnorna från den besvärande cigarröklukten) var frackskjortan given även när smokingen blev accepterad som sällskapsdräkt i slutet av 1800-talet.

Men modernare tider gjorde både lackpumpsen och den stärkta frackskjortan utbytbara mot enklare varianter såsom snörskor i lack eller rentav vanliga tunna chevråskor med snörning, och den mjuka smokingskjorta som du beskriver. Ännu senare kom märkliga skjortvarianter i pastellfärger och med volanger. Dessa verkar tursamt nog ha tynat bort numera.
Den skjorta du beskriver med smala stråveck och antingen dold knäppning eller synliga lösa festknappar samt mjuk krage är i dag vanligast. Till smokingjackan med spetsiga slag kan frackskjortan användas, men till schalkragejackan är det absolut mest vanligt med mjuk krage. Finhetsgraden är densamma.

För den delen ses mjuk festskjorta någon gång även till frack numera. Kan nog vara skönt att slippa det hårdstärkta, jag kan tänka mig att den traditionella frackskjortan med alla sina krångligheter försvinner diskret så småningom.

Såväl frackrosetten som smokingflugan ska synas framför kragsnibbarna.

Magdalena Ribbing

Fråga: Varför hade dom kungliga damerna så olika klädsel på festen på Kungliga Slottet i fredags? På bilderna ser man drottningen i helt lång svart och vit klädsel med någon stor schal, kronprinsessan Victoria i glittrande långklänning och nyprinsessan Sofia i knälång virkad klänning. Det verkar som om dom bjudits på helt olika fester! Och varför hade dom inga tiaror, det har dom ju jämt annars? Jag läste i en tidning att Sofia skulle få välja bland dom kungliga tiarorna, fick hon inte det?

Svar: Middagen som kungen och drottningen bjöd på kallas Sverigemiddag, en ganska ny sorts kunglig fest på Slottet där alla landshövdingar bjuds in tillsammans med en eller ett par gäster som de får välja ut bland sina läns invånare som har gjort något extra bra och förtjänar en belöning. Kungen har bestämt att denna Sverigemiddag vara lite mindre formell och mer lättsam. Därför är det klädsel smoking eller mörk kostym, istället för de likaså årliga representationsmiddagarna, där frack är påbjuden klädsel.
Drottningen och prinsessorna klädde sig därför precis som artiga värdpersoner ska göra: så att det skulle passa de sannolikt skilda klädnivåer som gästerna skulle ha. Värdpersoner ska klä sig så att alla gäster känner sig rätt klädda och bekväma, oavsett vad de har på sig.
En smokingklänning kan vara både hellång och kortare enligt vedertagen god etikett, och drottningens klädsel med den stora schalen eller jackan var rätt för en stor smokingfest. Detsamma gäller kronprinsessans klädsel, en golvlång glittrande som du skriver, festklänning av en helt annan sort än drottningens, men lika korrekt för smoking. Prinsessan Sofia hade en klänning som kunde passa till klädnivån mörk kostym, säkert uttänkt för att de gäster som hade den klädnivån skulle känna sig rätt klädda. Gemensamt för dessa kungliga klädslar var alltså hänsyn till gästerna.

Din fråga om tiaror: diadem är egentligen rätt ord, tiara brukar endast de mycket höga fåtaliga huvudsmycken kallas efter ett urgammalt ord för påvars huvudbonader. I det svenska kungahuset finns ett diadem som kan kallas tiara: det så kallade brasilianska kröningsdiademet. Diadem är ett smycke som hör till klädsel högtidsdräkt lika med frack, men alltså inte till smoking annat än ytterst undantagsvis, och absolut aldrig till klädkoden mörk kostym. Därför fick de kungliga diademen stanna i sina etuier denna gång.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag är kallad till en intervju för ett arbete i chefsposition. Mina meriter matchar kravbilden och jag vill gärna ha detta arbete. Arbetsplatsen ligger i glesbygd.
Hur klär jag mig rätt?
Hade jobbet varit i en storstad (där jag nu bor) hade jag tagit kostym. Jag är rädd för att verka för högfärdig om jag anländer i samma utstyrsel till denna intervju. Min känsla är att det är en relativt platt hierarki på denna arbetsplats.
Min plan är lägga mig någonstans mitt emellan, t.ex. ett par propra byxor, en stilren skjorta, kanske en kavaj men ingen slips. Resonerar jag rätt?

Svar: Bra att du tänker på din klädsel och planerar att göra bästa möjliga intryck. Ditt resonemang verkar klokt, men allra bäst vore om du kunde kolla i förväg vilken klädnivå företaget har. Ibland kan man på en arbetsplats vara extra noga med klädseln för att man vill hålla företagets renommé högt. I andra fall kan det vara viktigt att man inte klär sig tjusigare än exempelvis kunderna – vilket för övrigt oftast är rätt tänkt.

Finns det en hemsida, en PR-film eller något sådant om företaget där du kan se hur medarbetarna är klädda? Eller kan du försöka ta fram lokalpressen på nätet och se reportage/intervjuer om företaget och anställda?

Men du kan inte hamna så fel om du har snygga byxor, inte jeans, skjorta och en blazer eller liknande, och riktiga skor, inte gympa. Slipsen kan du lämna hemma, jag noterar ökad slipslöshet även i formella sammanhang.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag och min man var på en kräftskiva i lördags, vädret var fint och jag hade en kort sommarklänning på mig. De andra gästerna som kom var nästan vinterklädda och när de hälsade på mig sa två av dem: du kan få låna en tröja av oss…
Under kvällen var det flera av gästerna som erbjöd mig en tröja, kofta, jacka mm. Jag frös ingenting men blev på mycket dåligt humör och ville inte vara kvar. Jag sa mycket bestämt till dem som tjatade på mig att jag är inget barn, om jag fryser har jag själv kläder med mig. Min man tror att de andra kvinnorna kände sig fel klädda och var avundsjuka.

Deras män tyckte jag var så snygg och påpekade inget om att det skulle vara kallt. Detta tjat är väl ingen omtanke?

Vi har i vårt umgänge en man som är s k expert på vett & etikett samt stil & hyfs, han sa att jag skulle fråga Magdalena Ribbing som är ett fullblodsproffs om sådana frågor. ”Hon kommer att svara”, sa han, ”att man skall inte ställa sådana frågor till någon, vuxna människor tar ansvar över sitt eget liv.” Man skall heller aldrig fråga någon om de glömt något, såsom nycklar eller plånbok sa han, ”det är att idiotförklara folk.”

Svar: Varför så sur över andras omtänksamhet? Dåligt humör! Gå hem! Nej, nej, nej! Det var ju  vänlighet som de visade, de som erbjöd dig tröjor osv. Du behövde bara säga ”tack, snällt men jag fryser inte ett dugg” och även om det var tjatigt att behöva upprepa detta tio gånger så var det ju vänlighet de visade, och vänlighet besvaras med vänlighet.

Att dessa kvinnors män tyckte att du var snygg i din korta sommarklänning har inte med saken att göra. Eller, om det möjligtvis var en orsak, skulle du ändå inte självupptaget förmoda svartsjuka från de andra kvinnorna, de behöver inte ha uppfattat din koftlöshet som ett hot. Andras vänlighet måste inte tolkas som motsatsen.

Oavsett om dessa personer hade frågat dig om du frös och ville låna en tröja, eller om de direkt hade erbjudit dig en tröja så var det en vänlighet. De sade väl inte ”är du spritt galen/inte riktigt klok som har gått ut i urringad klänning när det är så kallt?”

Visst kan man erbjuda någon en tröja. Eller bara milt fråga om personen fryser och vill ha en tröja. Att ta ansvar för sig själv är givetvis rätt, men vad det har med andras omtänksamhet till en lättklädd medgäst en sval kväll att göra förstår jag inte. Och jag håller inte på något sätt med din umgängesvän som var så säker på att jag skulle göra det.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag har en fundering i ämnet hyfs och stil. Jag tycker att det är viktigt att kunna uppföra sig i det offentliga rummet och att vissa saker tillhör god ton, t.ex. att inte ha keps på sig vid middagsbordet. Kan bli väldigt irriterad på människor som har keps i lunchrummet eller som kommer till hotellfrukosten i träningskläder. Har därför börjat fundera varför jag blir irriterad på dessa individer och sådana vanor.

Att dessa individer har keps på sig inomhus stör ju egentligen inte mig fysiskt. Det är ju inte så att jag inte kan äta min mat på grund av deras huvudbonad, inte heller luktar de svett i sina träningskläder och därmed skulle fördärva min måltid. Dock tycker jag att det är ofint och respektlöst.

Så min fråga är väl helt enkelt att vad, i det offentliga rummet, förväntas jag ”stå ut med” och vad är faktiskt ovett?

Svar: En svårbesvarad filosofisk fråga! Det kan vara så att du liksom många, många andra, uppfattar det som nonchalant mot övriga att några inte beter sig som förväntat i en gemenskap, som det ju är när man delar lokal med andra. Det spelar ingen roll om dessa andra är obekanta, man befinner sig ändå i deras närhet och ingår därmed i ett sammanhang med dem.
Att så många män har mössa, keps, hatt inomhus kan också komma från de mängder av artister som alltid uppträder med mössa, hatt eller annat på huvudet, hur mycket inomhus de än är. Det bör räknas till artistklädsel och ska bortses från. Men tänk artister som exempelvis Sven-Bertil Taube, Esa-Pekka Salonen, Loa Falkman privat med keps inomhus, på krog eller åhörare av konsert eller på bjudning – nej, just det, det går inte.

Kanhända har det yngre gardet inte fått lära sig huvudbonadshyfs, utan tänker sig att det de har på huvudet, oavsett var de befinner sig, är en förstärkning av deras personlighet som inte har med hygglig uppfostran att göra (om sådan vore önskvärd för dem).

Tyvärr kan du inte säga något till de som uppför sig så som allmänt ses som ouppfostrat och ohövligt. Kepsbärarna vet förmodligen inte att män normalt inte bär huvudbonad inomhus annat än av religiösa, kulturella eller hälsoskäl. De träningsklädda inser inte att de tar med sig utpräglad motion in i en lokal icke avsedd för sådant.

Men lika lite som du kan säga till någon vid bordet bredvid att sluta smacka, eller att sluta stoppa kniven i munnen, kan du göra något åt dessa kepsbärares oartighet. Du kan träna på att strunta i det och fokusera på intressantare företeelser.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag har fått en inbjudan till en stor fest. Som klädsel för damer anges ”dansvänlig klänning.” Det har skapat en del frågor.

Som jag förstår det kan man inte komma klädd i till exempel byxor och top i festligt tyg och snitt utan om man vill gå på festen är det klänning som gäller. Om man då inte dansar och alltså inte vill införskaffa en sådan klänning återstår att tacka nej. Är det rätt uppfattat?

Svar: Nej, det är inte rätt uppfattat försåvitt inte inbjudaren är diktatoriskt lagd och vill styra över sina gäster i detalj, vilket man diskret kan motarbeta. Som värdperson kan man inte gå in i gästernas garderober och peka ut klädseln. Däremot kan festens nivå anges genom en klädkod. Men klänning, kjol eller långbyxor har inte inbjudaren något med att göra. Det gästen har att rätta sig efter är nivån på klädseln och den anges bäst genom en av de fyra etablerade klädkoderna som är lätta att tolka och därmed att anpassa sig efter.

En dansvänlig klänning kan man inte beordra sina gäster att bära, däremot kan man föreslå dansvänlig klädsel vilket precis lika gärna kan förstås som festfina långbyxor och likaledes fin top.

Tänk dig att klädseln för män skulle anges till mörk kostym och en skotte skulle komma i kilt som ju inte är en mörk kostym. Han vore ändå helt rätt klädd.

Så ta dina fina festbyxor (om något är dansvänligt så är det ju sådana) och festfin top, och diskutera inte ditt klädval med andra som kan ha tvärsäkra synpunkter, ofta komna ur okunnighet.

Men vill du inte dansa på en fest som uttryckligen är ett danskalas ska du antingen ha en god ursäkt för att inte delta i dansandet, eller med angivandet av din dansovillighet tacka nej.

Magdalena Ribbing

Fråga: Min son ska på bröllop där det är mörk kostym. Han har en vit skjorta och har köpt en rödorange slips och näsduk. Men nu har han pratat med sina kompisar som säger att han inte kan ha den för då tror alla att han har legat med bruden. Stämmer detta?

Svar: Frågan om bröllopsrött återkommer ständigt. Varför i allsindar skulle en man vilja visa upp för alla ett tidigare förhållande genom att välja en speciell slipsfärg?

Kvinnor som har röd klänning på bröllop har samma beklämmande problem med grund i en lika ihärdig som fånig tanke; att en kvinna i röd klänning signalerar att hon har haft ett förhållande med brudgummen. Men om igen: varför i hela världen skulle en kvinna visa med sitt färgval på klänningen att hon är ratad av brudgummen eller själv har dumpat honom men ändå är bjuden på hans bröllop?

Problemet med klädselrött för bröllopsgäster har återkommit alltför ofta genom åren. Obegripligt nog finns en hel del okloka som tror på detta och jag kämpar idogt emot denna dumhet som många så gärna vill tro på. Varför tror de på detta? Vad skulle det finnas för orsak, praxis, vett till att en gäst på ett bröllop markerar ett tidigare kärleksliv genom val av klädfärg?

Den är så dum, denna rödfärgsmyt, om den ens kan kallas myt, okunnigt trams är mer adekvat, att jag inte förstår hur någon med förnuftet i behåll kan tro på den.

Förr skulle män till mörk kostym ha en diskret färg på slipsen, blått och grått var vanliga då. Nu är det inte alls lika tråkigt – en rödorange sidenslips låter helt okej till mörk kostym. Om det finns risk att andra gäster okunnigt tror att en röd slips skulle betyda något särskilt så är det kanske lugnast för din son att välja en annan färg för att slippa andras korkade kommentarer. Han behöver ha svar till hands om någon börjar larva sig, exempelvis ”men du som är vettig tror väl inte på den där fånigheten?” Eller  om någon med exempelvis blå slips/klänning  kommenterar den röda färgen: ”Var det inte blått det gällde?”

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag vet att bygdedräkt, eller folkdräkt, räknas som högtidsdräkt. Men vad gör man om kvinnan har en dräkt och mannen saknar dito? Hur gör man vid vigsel? Bruden äger en bygde- eller sockendräkt, och kommer från en trakt där man gärna använder sådana, men mannen har varken dräkt eller tradition. Ska han i så fall bära frack? Eller mörk kostym?

Eller anses det som ”fel” att ena parten bär dräkt och den andre inte, och i så fall vad ska den andra ha? Mina bröllopsgäster vill gärna hedra tillfället genom att bära sina dräkter, men vad ska jag göra med klädseln för brudgummen?

Svar: Vid exempelvis Svenska Flaggans Dag eller kronprinsessans födelsedagsfirande har kvinnorna i kungafamiljen bygdedräkt medan männen har mörk kostym. Precis detta passar utmärkt till ett bröllop.

Brudgummen har mörk kostym om det står som klädkod på bjudningskortet.
Då kan de kvinnor som vill ha sina bygdedräkter och männen just mörk kostym. Även klädkoden Kavaj passar, männen förstår säkert att den koden inte är lika med jeans och en udda kavaj utan klär sig ett par steg däröver. Bygdedräkten för kvinnorna är lika korrekt oavsett klädkod, eftersom ett bröllop är det slags högtidliga tillfälle då en sådan dräkt kan bäras.
Motsatt gäller också, mannen-brudgummen kan ha hembygdsdräkt, folkdräkt, medan bruden kan klä sig i traditionell lång vit klänning eller annat bröllopsfint som hon vill ha.

Magdalena Ribbing

Fråga: Vi är sju personer från KTH som tillsammans ska gå och se Nötknäpparen i december. Vi måste tyvärr erkänna att vi är noviser när det kommer till hur man klär sig när man ska gå på Operan.
Vad föreslår Hyfs- och stilspalten för klädsel till en tillställning som denna? Vi har gjort efterforskningar och förstått att frack är för uppklätt men att smoking och mörk kostym vanligt. Vad har flickorna för klädsel till dessa olika alternativ? Vad får man ha för accessoarer till exempelvis smoking? Kan man ha hatt, käpp, slängkappa? Vi vill vara så fina som möjligt!

Svar: Grundkurs i klädkoder, uppifrån:

Högtidsdräkt är lika med frack, folkdräkt, uniform – utom när civil högtidsdräkt påbjuds – med slängkappa och hög hatt om man vill, lite onödigt eftersom detta endast syns på väg till och från evenemanget och däremellan i garderoben.
För kvinnorna betyder högtidsdräkt golvlång galaklänning. Högtidsdräkt är sällsynt och måste anses överdriven för ett operabesök i nutid.

Smoking är lika med en traditionell smoking, vit skjorta, svart smokingfluga, för män och en knä- eller vadlång utpräglat aftonfin klänning/festkjol med överdel/sidenlångbyxor plus överdel för kvinnor. Denna klädsel är ovanlig för operabesök undantaget galapremiärer. Slängkappa och hög hatt hör inte till smokingnivån. Käpp används i nutid av personer företrädesvis som stöd, inte som elegant tillbehör.

Mörk kostym är lika med en mörk (blå, grå, möjligen svart) kostym för män, med vit skjorta och sidenslips, för kvinnor en aftonbetonad knälång klänning/kjol/finlångbyxor plus överdel, i siden, sammet, spets eller annat kvällsmaterial. Inte baraxlad men urringad om så önskas och i så fall med en schal eller jacka om det behövs. En sidendräkt, kjol-långbyxor och jacka, går också bra. Denna klädsel är lämplig för stiliga operabesök, som det ni frågar om.

Kavaj är lika med en snygg kostym, mer eller mindre mörk, ljus skjorta, slips för män och för kvinnor en knälång elegant klänning/kjol alternativt snygga lite-finare-än-vardagslångbyxor. Detta är den vanliga klädseln för operabesök.

Vardagsklädsel tolkas av många som jeans och tröja, men är enligt min uppfattning inte den bästa klädseln för ett teater- eller operabesök. Publiken kan gärna visa respekt för artisterna och varandra genom att klä sig lite bättre än till vanlig vardag. En teater-konsert-operaföreställning är inte vanlig vardag.

Tråkigt att behöva göra er besvikna på den stora galaklädseln, men som ni redan har insett riskerar ni att se utklädda ut om ni kommer klädda på fracknivå. Även smoking är tveksamt. Bäst anpassar ni er till situationen genom att klä er på nivån Mörk kostym, eller Kavaj.

Magdalena Ribbing

Fråga: När, hur och varför har klädkoden Kavaj förvandlats till en ny klädkod vid namn Mörk kostym?

Svar: Det finns personer vill stanna kvar i det som kan kallas formell, konventionell etikett och inte kan se att skick och bruk förändras med tiden. De mycket traditionella anser att klädselangivelsen Mörk kostym inte finns som klädkod, på samma sätt som de envist hävdar att smoking inte kan användas för bröllop. Men tiden har gjort dessa uppfattningar omoderna, rentav fel.

Förr fanns tre klädselangivelser att hålla sig till: Högtidsdräkt lika med frack, Smoking, Kavaj – Kavaj som då innebar att män hade mörk kostym och kvinnor en finare så kallad mellanklänning.

Men i en vinglande värld tilltog önskan om praktiska ramar för allt slags sällskapsliv för ett antal – exakt siffra har jag inte – decennier sedan. Då uppstod ett behov av en klädkod som skulle vara mindre formell än den mörka kostymen men ändå inte som vardagsjeansen. Klädkoden Kavaj blev den något enklare klädseln; män kan då lika gärna som en mörkare kostym välja ljusare blå eller grå, även i någon färg, exempelvis mörkt grönt eller rött som inte passar till klädkod Mörk kostym. Mörk kostym kallas därför det som förr och nu innbär just en mörk kostym för män respektive motsvarande elegans för kvinnor.

Såväl kungen som riksdagens talman använder klädkoden Mörk kostym till formella bjudningar som är steget under Smoking.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag har noterat att drottningen på vissa tillställningar, t ex Kungliga Klubbarnas fest, trots att högtidsdräkt är föreskrivet, inte bär någon tiara.
Jag antar att andra närvarande damer då inte heller bör bära tiara.

Hur ska man veta vad som gäller vid sådana tillfällen? Inbjudningskortet ger ingen vägledning, där står endast ”Högtidsdräkt” angivet.

Svar: Diadem (som är rätt begrepp, tiara är engelska för denna typ av hårsmycke) är lika frivilligt som andra smycken till frackfest. Man måste inte ha diadem om det är fracknivå, även om drottningen oftast har det. Däremot är diademet inte ett specifikt kungligt privilegium. Den som har ett diadem i smyckeskrinet kan använda det när Högtidsdräkt påbjuds och det är frågan om fest, alltså inte en högtidssammankomst typ föreläsning eller liknande.

Oavsett om drottningen har diadem är Högtidsdräkt korrekt klädnivå för diadembärande. Förmodligen skulle ett antal personer tycka att diadem är opassande om drottningen inte har det – men skulle då alla kvinnliga gäster ringa hovet och fråga om drottningen ska ha diadem eller inte för att få veta om de själva kan ha det? Så går det inte till.

Om det händelsevis skulle skrivas ut i klädselangivelsen ”Högtidsdräkt, damer ej diadem” så avstår man förstås från hårsmycke. Det förekom förr att klädkoden för kvinnorna hade någon detalj påpekad, som ”Damer: lång aftontoilette, ej släp” vilket kunde gälla för sådant som den på 1960-talet avskaffade couren, presentation vid hovet som hölls dagtid.

Magdalena Ribbing

Fråga: Detta kanske inte är spaltens område men jag ska på intervju hos en advokatbyrå och jag undrar hur jag bör klä mig?

Svar: Jodå, till Hyfs- och stilspaltens område hör korrekt klädsel vid alla tillfällen.

Till en anställningsintervju klär man sig så nära det man vet eller förmodar gäller för den arbetsplatsen. Du är kvinna ser jag av din mejladress och ska då ha en knälång kjol eller långbyxor på nivån snygg vardag. Undvik jeans, ha inte lårkort kjol. Överdelen kan gärna vara en jacka i kavajstil, eller en prydlig blus, kanske med en kofta eller väst över. Skorna bör inte vara skyhögklackade utan mellan- eller lågklackade. Ingen eller sparsam urringning, inte stora glittriga smycken, inte långa örhängen. Stilen ska vara prydlig.

Det jag beskriver är en säker nivå – sedan kan du om du får anställningen notera hur övriga är klädda och det kanske blir mer lättsamt, klädstilen kan skilja sig åt mellan olika byråer, möjligen beroende på vilken inriktning man har.

Magdalena Ribbing

Fråga: Kan man be en samtalsterapeut byta ut en för kort störande kjol? Eller kan man inte det fast den stör samtalet?

Svar: Jo, det bör du kunna göra, du ska ha nytta av samtalet, det är inte terapeuten som ska visa sina ben. Hon har en yrkesroll i samtalet med dig, hon är inte där för att vara klädd som hon vill privat. Prydliga och vackra kläder kan man gärna ha, men man ska inse att minishorts, modetrasiga jeans, bara fötter, storringad överdel, mycket åtsittande plagg eller mycket kort kjol kan tydas som bristande respekt för dem man möter och för verksamheten.

Det är dåligt omdöme av en terapeut, en lärare, en läkare, vårdpersonal med flera att under yrkesutövande klä sig som vore man privat på badstranden, diskoteket eller i sin trädgård. Du kan vänligt säga ungefär ”hoppas du inte tar illa upp men din korta kjol besvärar mig när vi samtalar, skulle du kunna tänka dig att ha en längre kjol tack, det skulle jag verkligen uppskatta.”

Kanske kommer nu kommentarer om den viktiga rättigheten att få klä sig som man vill, och att det bestämmer man själv. Visst ska man få klä sig efter egen smak. Men har man ett yrke som handlar om att möta människor, särskilt i myndighets- eller hjälpsökande verksamhet, har dessa också ha en rättighet, nämligen att slippa se den de ska kommunicera med i det slags klädsel som kan uppfattas som nonchalant. Eller provokativ.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag har en fråga angående klädsel. Om klädkoden är kavaj på ett 50-års kalas, hur viktigt är det då att en pojke på 14 år klär sig i mörk kostym? Finns det någon åldersgräns för när man måste ha mörk kostym? Är det tillåtet att han klär sig lite ledigare? och vad skulle det i så fall vara för kläder?

Svar: Ingen vettig människa kan kräva eller förvänta sig att en fjortonåring ska ha mörk kostym, eller kostym överhuvudtaget, på en fest. Åldersgränsen för den mörka kostymen och andra formella kläder kan sättas till när individen har slutat växa, vanligen kring 18-årsåldern.

Snyggaste byxorna, finns andra än jeans väljer han sådana, exempelvis chinos, en vit eller ljus skjorta, och om han vill och någon sykunnig i närheten har tid, en väst av något vackert tyg. Hellre loafers eller annnat än gympaskor.

Men som sagt, han klär sig i det som han har som är finast, att skaffa nya dyra kläder vore ett slöseri som knappast kan glädja någon. Och kanske behöver den unge gästen en förklaring om fest och klädsel, att man visar artighet och respekt för inbjudaren och medgästerna om man klär upp sig någotsånär som en markering av att man har fattat detta.

Magdalena Ribbing
Numera finns spalten också på Facebook – välkomna även dit! https://www.facebook.com/magdalenaribbing/?fref=ts

Fråga: Jag har en fråga gällande klädsel vid namngivningsceremoni samt efterföljande vigsel, detta sker i sommar under borgerliga förhållanden.

På inbjudan står ej någon klädkod, men vad är brukligt då detta kommer äga rum vid 13.00?

Svar: Det är alltså två högtider i kombination som du är bjuden att närvara vid. Klädsel vid dop (religiöst) respektive namngivning (borgerligt) anges formellt endast vid kungliga och liknande förrättningar då klädselangivelse behövs som hjälp till gästerna; nivån brukar vara Mörk kostym. I vanligare fall förmodas gästerna förstå att det som gäller är nivån Kavaj, lika med ett par långa steg upphöjd vardagsklädsel, inte jeans, tröja, shorts, utan för en man en lättare kostym eller uddabyxor och blazer/kavaj, för en kvinna knälång kjol/klänning, överdel med ärm och sparsam ringning.

Klädkod för ett bröllop anges så gott som alltid. Men den klädsel som ska gälla denna kombinationshögtid är ju en och samma. Till ett bröllop förväntas nog lite högre grad av elegans än till namngivningen. Namngivningsklädseln kan därför höjas ytterligare ett steg till för en man en snygg kostym, eller fina uddabyxorna med kavaj och vit skjorta, och för en kvinna en kjol/klänning i knä- eller vadlängd, i material finare än det hon har till vardags. Tunna eleganta långbyxor går också bra. Eftersom det är dagtid ska paljetter och stora urringningar undvikas, sådant är för aftonbruk.

Magdalena Ribbing